Det är med stor sorg i hjärtat jag nu orkar meddela att min älskade Alma
inte finns längre. Jag blev tvungen att fatta ett svårt beslut men med rekomendation av veterinären att hon skulle får somna in i torsdags, jag fick inte hem mitt hjärta som jag längtat så ofantligt mycket efter. Dom hittade en nervtumör mellan andra och tredje ryggkotan den hade spridit sig i ryggmärgen och det gick inte att göra något åt, hon hade högsta dos av smärtlindring men trots detta hade hon väldigt ont, jag beslutade mig för att jag ville vara hos henne en sista gång hon skulle veta att jag inte svikit henne och hon skulle få somna i min famn hos mig. Hon blev så glad när jag kom hon kröp mot mig o ville ligga nära mig hon fick julskinka och en massa frolic och aptiten var det inget fel på, vi kramades och pussades om vartannat den var en underbar känsla att få vara hos min älskade Almis igen. Nu sitter jag här på nyår och ingen Almis vid min sida allt känns tungt och ensamt utan denna lilla dam hon var fantastisk hon hade verkligen allt, hon var en representant för rasen. Hon var så klok hon förstod allt som matte sa visste precis hur matte mådde. Hon var expert på att smyga hon kunde smyga sig fram helt ljudlöst och med världens gulligaste elefantöron och sötaste blicken som kunde få vem som helst att smälta.
